Livet som dog

Japp.
Så kan det bli, så blev det.
Ensamheten sitter som en tjock filt klistad på mig o det kommer ta tid att läka, att bli helare igen.
Är fruktansvärt ledsen, har ramlat ihop i en hög nu på riktigt. Min klippa, den jag höll fast i för glatta livet för att orka, försvann, gick upp i rök, eller var kanske bara en dröm.
Det där bra var nog inte för mig. Får sörja o gråta o ha ont. Det brukar gå över så småningom så jag hoppas det gäller den här gången med. Alla som visste så bra där i början fick rätt. Ni vann
Jag förlorade.