Hittade ett motiv igår på stranden

Som fick mig att tänka på hur man mår när man mår dåligt. Trädet med rötterna hängandes halvt utanför marken symboliserar så mkt för mig. Det väcker mina tankar kring hur hudflängd, ostabil, lättvält, rotlös och utsatt man känner sig emellanåt. Som om att om ngn bara blåser på mig så välter jag, att jag står skyddslös inför väder vind o stormar.

Just idag känns det extra mkt så. Ska på samarbetssamtal o har en hel lista på saker som jag vill ta upp. O eftersom jag vet att det inte kommer gå lätt, att det kommer väcka mkt ilska o frustration hos mitt ex. så känns det läskigt.
Jag vill bara att vi ska kunna fokusera på barnen och inte på oss eller det som varit. Jag vill inte tjafsa o bråka men vill få detta att fungera så snart som det går. Jag vill få till ett fungerande umgänge med någorlunda lika mkt tid tillsammans med barnen eftersom de behöver oss båda. Men det verkar vara lättare sagt än gjort att få till. Men jag hoppas att deras pappa kan se till barnens bästa o börja ha dom lite mer.