Välkommen till Onlinekuratorns blogg. Här blandas fakta och tankar om bland annat depressioner, ångest, övergrepp, känslor med mina privata upplevelser med min familj.


”Question: how does a girl who falls, no actually jumps eyes wide open, down a rabbit hole, plummeting into chaos, come out unchanged? Answer: She doesn't.”

fredag 13 januari 2012

Kinamat, promenad, chips o mys

Låter som en riktigt bra fredagskväll, eller hur?
Jo så bra har jag det ikväll minsann. Känner mig lyckligt lottad som kan få ha det så bra när livet egentligen borde vara helt o kaos. Kaos är det dock ff förvisso men jag börjar kunna skönja ljusen i slutet av tunneln samtidigt som jag har en stark o bra lykta alldeles vid min sida.
En sån där underlig lykta som inte bara behövs när livet känns kolmörkt utan även är lika viktigt soliga dagar. Då kan den nämligen förvandlas till skuggivare eller bara rent sällskap.
Tänk att just jag, lilla, lilla jag har fått den här gåvan i mitt liv. Får känna sån trygghet, sån teamkänsla, sånt stöd. Har svårt att på ett plan känna mig välförtjänt av detta efter att ha utsatt min omgivning för sårande händelser samtidigt som jag känner att äntligen äntligen har jag fått det jag längtat efter ungefär sedan jag föddes.
Hur många har egentligen den turen att verkligen få vakna upp morgon efter morgon o känna att man äntligen har fått o nått dit ens inre har lngtat hela livet. Jag inbillar mig att det inte är så månag som fått uppleva den känslan på riktigt o därför känner jag en djup tacksamhet över att jag nu får leva i denna känsla.

Tänk att jag vågar skriva såhär om det jag nu uppelver, att jag vågar tro så på det, vågar verkligen leva i känslan. Jag förstår det inte själv, jag brukar vara jätterädd o försiktig men för första gången nånsin finns det ngn i mitt liv som ger lika mkt som jag o som bekräftar lika mkt som jag. Som vill samma saker som jag . Vi är nog inte som så mnga andra men vi passar varann alldeles perfekt. Tankar poppar upp i mitt huvud när jag skriver kring att jag kommer se tba på det här inlägget o kanske fler framöver med ett överseende och milt nedlåtande om det en dag tar slut men faktum är att jag verkligen inte tror det kommer göra det. Jag tror det kommer vara vi nu. Mkt konstigt o inte alls likt mitt vanliga sargade jag att våga tänka eller uttrycka den känslan.

Samtalade igår på temat, lyxliv eller kärlek??
Jag undrar verkligen på djupet om jag verkligen vill ha ett lyxliv...visst ekonomisk mycket större frihet än nu så man kan resa o göra lite mer av det man drömmer om är klart inte helt fel men jag känner i djupet av mitt hjärta att det är kärleken som behövs allra mest ändå.
Har du sann äkta kärlek i ditt liv där du blir sedd, bekräftad och älskad så är lyxen redan där. Då behöver du inte så mkt mer. Då kämpar man tillsammans genom det tuffa o njuter tillsammans av det som ger glädje och ro. Ett känslomässigt uppfyllande är så oerhört mkt mer värt än all lyx och allt materiellt i hela världen. Sen är det materiella roligt o ibland även nödvändigt för bland annat barnens känsla av sig själva inför andra o visst så får det val vara då, mina barn ska inte behöva bli försökskaniner i något socialt experiment, även om jag som person kan tycka att vårt lyxkonsumernade tar upp allt för stor del av våra liv och jordens resurser. Blev så stolt över Embla idag när hon satt vid mellisbordet o sa att hon längtade efter att få gå till Sjöbos second hand affär. För, som hon uttryckte det, där är ju mkt bättre att handla än att handla allt nytt. Min lilla stora kloka tjej :-)

Hoppas du får en bra fredag och resterande helg  <3. Jag tänker iaf göra mitt bästa för att jag ska få det.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar