Världen är upp och ner men ändå mer rätt än någonsin.

Ja, så kan man säga att det känns.
Var hos min samtalsterapeut idag. Det var väldigt välbehövligt, fick äntligen i lugn o ro prata igenom allt som hänt, som känts och som snurrar inuti. Vi kom naturligtvis inte hela vägen men iaf igenom det mest väsentliga. Varför jag gjort som jag gjort, vad det står för hos mig, hur det blev så här, vad jag lärt mig av allihopa och åt vilket håll jag nu vill.
Hur det blev så att jag nästan blev som en annan människa för att kunna ta mig dit jag behövde komma och hur jag tog i alldeles för hårt för att våga sätta de gränser som helt plötsligt blev nödvändiga för min känslomässiga överlevnad. Att jag har tryckt ner mina egna behov så väldigt länge så när de väl kom upp till ytan och fick syre o lite puff så sa det kabrak o både jag o andra blev ordentligt sårade. Inget jag är stolt över MEN det var nödvändigt för mig. Tyvärr. Har inte lärt mig att reglera mina försök att sätta gränser för mig själv ännu eftersom det i princip är första gången jag gör det...

Sen funderar jag på om den känslostorm jag fick emotta verkligen var helt o hållet riktad mot mig eller om vissa delar av stormen kommer från ett helt annat ursprung, från en ryggsäck ngn burit på länge, länge.

Jag har iallafall lärt mig att jag inte  ska göra om det här fler gånger. Att istället försöka sätta mina gränser längs vägen och att ge mig själv tid att tänka igenom mina stora beslut länge o väl. Om det är möjligt.

Men nu, nu är jag på rätt väg för mig o i mitt liv. En helt ny okänd väg, en väg där jag än så länge känner mig lite vilsen men som jag är säker på kommer leda mig rätt, rätt väg för mig. <3

Kram och ta hand om er själva o varandra.