Välkommen till Onlinekuratorns blogg. Här blandas fakta och tankar om bland annat depressioner, ångest, övergrepp, känslor med mina privata upplevelser med min familj.


”Question: how does a girl who falls, no actually jumps eyes wide open, down a rabbit hole, plummeting into chaos, come out unchanged? Answer: She doesn't.”

torsdag 13 oktober 2011

Älskar det liv jag har...och om min tro

...även om det har sin tydliga brister. Inget fast jobb, otrygg inkomst, slitig relation osv.
Men jag har underbara vänner, så många fina givmilda, snälla, hjälpsamma, stöttande, känslosamma, ödmjuka icka krävande vänner så jag blir alldels rörd. Idag ska jag o barnen iväg o hämta hallonplantor som jag får av en vän. Imorgon ska jag åka o plocka äpplen till mos, pajer m.m. hos en annan god vän. Vi kan köpa ägg billigt av två vänner som driver en ekologisk gård. Går vi samman kan vi ävan få köpa nötkött därfirån. Vi hjälps åt att fixa varandras trädgårdar o hus när ngt behöver ordnas till. Vi hjälper varandra med att passsa barnen när det behövs.
Jag behöver aldrig känna mig ensam eller övergiven. Ber jag om hjälp så finns hjälpen där. Tänk så lyckligt lottad jag är. Nästan all denna trygghet har kommit till mig via människorna som finns i min församling. Tänk så god Gud är mot alla oss som väljer att tro o engagera oss i kyrkan. Gud är god och de människor som följer honom genuint från hjärtat lever goda liv och utger så mkt av sig själv som de bara kan. De lever ut Guds vilja genom sian handlingar kan man säga. Till min o många andras lycka.
Tänk dig du...att aldrig behöva vara själv, att aldrig behöva stå ensam när det stormar. Det ger en sådan enorm trygghet så den är svårförklarad.
Livet kommer aldrig att vara enkelt eller behandla mig milt heller, precis som det är för de flesta andra, men med detta i ryggen som jag har så går det lättare, mkt lättare, att kryssa sig säkert genom livets bränningar.

När jag vaknade idag hade jag ff inte blivit av med ryggontet ett dugg, snarare kändes det värre, så jag ringde vår läkarklinik. Sköterskan där sa att det lät som muskelinflammation (ngt jag haft en hel del gånger innan fast på andra ställen i kroppen) o att det som gällde var mild motion, inte stelna till, Ibuprofen 3 ggr om dagen över helgen iallafall och lätt tretching. Jag la till Voltarengel på det :-) Så... nu har jag promenerat, smörjt in med gelen o ätit en Ibuprofen.
Det hjälper! Det gör visserligen fortfarande ont men det är mycket, mycket bättre. Kan röra mig o sitta utan våldsamma smärtor, nu bara moler det lite i bakgrunden liksom. Skönt vill jag lova :-)

Ikväll är det öppen chatt igen på Onlinekuratorn. Lägg till dig via MSN eller Skype med adressen onlinekuratorn@hotmail.se
Ser verkligen fram emot chatterna var gång :-)
Jag har en sida på Facebook som du kan lägga till dig i om du vill. Onlinekuratorn.se heter den.
Vi ses o hörs, stora kramen!!

1 kommentar:

  1. Visst är det tufft att leva, men som du skriver/säger så finns det dom som har det värre tyvärr.. /Grannen Angelica

    SvaraRadera