Stora förändringar?

Ja kanske är det så.
Mitt liv är i gungning på mer än ett plan o det känns lite tungt att ro runt. Samtidigt så är det lättare än på länge på andra plan. Jag är ohyggligt trött på att vara ensam i så mkt i min vardag. Att hela tiden behöver kämpa mot energilöshet o apati. Att hela tiden behöva dra o släpa. Att inte kunna planera min o barnens vardag på ett sätt som gör att vi kan uppfattas som pålitliga. Allting blir lite på måfå känns det som o jag gillar inte det.
Skulle ibland vilja lägga mig ner i sängen o sova bort några veckor o hoppas på att allt var förändrat när jag vaknade. Tror att många känner så ibland. Fullt medveten om attd et ju itne går, men jag vill det ändå, rent teoretiskt i alla fall. Jag behöver trygghet o pålitlighet o att slippa vara ensam. Och så blir jag så ensam. Nu finns valet att inte behöva vara så ensam längre, iallafall inte i allt, men nu är det jag som backar o som söker ensamheten själv istället. Ngt måste göras men vad?