Välkommen till Onlinekuratorns blogg. Här blandas fakta och tankar om bland annat depressioner, ångest, övergrepp, känslor med mina privata upplevelser med min familj.


”Question: how does a girl who falls, no actually jumps eyes wide open, down a rabbit hole, plummeting into chaos, come out unchanged? Answer: She doesn't.”

onsdag 5 oktober 2011

Tacksam för tacksamhet

Att arbeta i mitt liv för att så långt det är möjligt behålla o öka min ödmjukhet inför mig själv o det och de jag har kring mig. Vi pratade om det på cellgruppen igår. Mkt viktig fråga idag. Många verkar tro att om du vill leva ödmjuk så betyder det att du hela tiden sak placera dig själv under andra i värde o betydelse. Men om du gör det så är du ju inte ödmjuk mot dig själv. Att arbeta för att vara ödmjuk innebär att du sätter stort värde i att behandla andra med respekt o med en kärleksfull o positiv inställning. Du försöker jaga negativa o fördomsfulla tankar på flykt och verkligen MÖTA människor där de är. Jag inbillar mig att det finns rätt så många där ute i vårt avlånga land o i vår runda värld som hade tyckt det vore bra om det kunde växa fram mer ödmjukhet i samhället idag.

Idag verkar allt handla om var man för sig själv. Att man in i minsta detalj ska vara beredd på att alltid ta hand om sig själv i första hand, att du är bäst, mest o vackrast. Du ska tänka på dig själv o din egen njutning i första hand när du har sex, du ska tänka på din egen ekonomi i ditt parförhållande, du ska ha en självständighet i alla dina relationer. Ursäkta mig men handlar inte en relation, en riktig relation om att ge sig själv helt o fullt till ngn annan? Att våga lita på ngn annan, att ge sig själv både kropp och hjärta till en annan individ. Det går ju inte att göra det om man sitter o halvhåller på sitt givande och tänker först o främst på sig själv.
Idag är detta ett kontroversiellt tänkande. Det sammakopplas oftast med hemmafruande och förtryckande i relationer. Men om BÅDA i en relation är ödmjuka o kärleksfulla så kan ingen bli förtryckt eller ngn ofrivillig hemmafru. Eller hur?

De här tankarna är väldigt centrala för mig. Jag är ju kristen, aktivt troende o för mig är detta att ge av sig själv till varandra o ödmjukhet ett centralt budskap. Att jag sedan svär ibland o inte alltid lyckas följa den väg som jag vet är rätt är mest jobbigt för mig själv. Jag tror inte det finns ngn dömande Gud som sitter i himlen o sänder skuld o skamkänslor över saker o ting. Jag tror på budskapet om kärlek.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar