Lördag

Funderar ganska mkt på självhat idag. OM jag förstått det rätt så känner ni som blivit utsatta för övergrepp av olika slag väldigt många gånger hat, avsky och äckel inför er själva, er kropp och mkt av det ni utför i er vardag. Åtminstone gäller det de jag har träffat, pratat och chattat med. men självklart kan jag inte ta för givet attd et gäller alla. jag kan absolut förstå att de tankarna o känslorna uppkommer efter det ni upplevt. Många gånger leder skulden ni själva känner till avskyn, äcklet kommer ifrån den känsla som förövaren/förövarna lämnat på/i er kropp, en känsla av att avra smutsig på ett sätt som inte går att tvätta elelr svälta bort hur mkt man än försöker. Hatet verkar komma ifrån att eftersom förövare/förövarna nedvärderat er sp genom sina handlingar o så tydligt visat att de anser att ni är deras leksak o inte bryr sig om vad ni känner eller tänker så antar ni att det är så ni ska bli behandlade och därför behandlar ni er själva på samma sätt.
Det här är vad jag kommit fram till genom de möten jag gjort med människor. Om det finns ngn som läser det här som inte håller med eller som vill tillföra ngt så gör gärna det. Jag är tacksam för all information och kunskap jag kan få kring dessa svåra saker. Jag tänker att ju merjag vet o förstår,d esto mer kan jag hjälpa. och nu är det ju just det här med att hjälpa, hur gör jag det på bästa sätt. Psykologen vi träffade för ngn vecka sedan ansåg att jag gjorde rätt så jag tänkte delge er vad jag gör/försöker göra för de flickor jag har kontakt med.

De flesta av er är unga vuxna eller i de senare delarna av tonåren så mitt sätt att läka bygger på det.

Ge kärlek
Ge närhet på ett sätt som känns bekvämt.
Dela med mig av mitt eget liv o mina egna svårigheter till viss mån för att skapa ett djupare förtroende och för att visa att perfektion inte är den enda vägen genom livet.
Tid. Tid att tala med varandra och tid att läka. För det tar tid. Det tar tid att våga berätta, att våga känna och våga minnas.
Låt personen få vara liten igen. Personen i fråga kanske egentligen är vuxen och självständig annars men att ändå tillåta att/våga krama, få ligga med huvudet i knäet, få sitta riktigt nära, sitta en stund i sängen med personen om hon gråter eller haft mardrömmar. Låt personen få följa med i nästan allt du gör, hon behöver få tillhöra.
Vara oerhört lyhört för sinnesförändringar o beteenden.
Visa respekt både för behovet av att få vara liten och behovet av att få vara vuxen o självständig trots allt man varit med om. Det är viktigt att få känna att man klarar sig själv.
Ha tålamod med självskadande till en viss mån, tålamod med känsloutbrott, tålamod med dig själv o din vilja att se att dina insatser ger resultat. Tålamod är verkligen en dygd när det komemr till det här.
Prata, prata och prata, om allt o inget.
Stärka självskänslan genom att bekräfta det positiva du ser och vanligtvis är det väldigt mkt.
Dessa tjejer är i regel måna om sitt utseende, prestionsinriktade och oerhört noggranna. Visa att du ser det de gör och tala om att värde inte kommer av att man presterar utan kommer bara av att man finns.

Fyll gärna på min lista ni som själva varit utsatta, skriv vad ni hade velat ha o önskar. Nii som hjälpt andra skriv gärna de tips o råd som ni anser har fungerat bra i er resa för att hjälpa ett utsatt barn/ungdom.

Bifogar lite bilder från  min dag såhär långt:

                                        Paket innehållande nagellack till födelsedagsgrannen

                                                        Såhär ser jag ut idag :-)

                                                         Kolla färgerna, så vacker!!

                                                       Söt julgrupp inne hos grannen :-)

 Grrannen har katt och jag saknar katt så oerhört. Vi kan inte ha eftersom Niklas är allergisk :-( Här e grannens fina Trix :-)

                                      Frodo gillar oxå katter o mös många gånger med Trix :-)