Sitter i Frodos säng

O väntar på att hans hosta ska lugna sig så jag kan somna till lite djupare... Fram till dess får jag snällt sitta kvar för rör jag en fena sätter han sig upp o skriker efter mig. Men jag e rätt van...han har varit mkt sjuk i sitt unga lilla liv. Mellan hans ett års och två års dag blev han ordinerad 13 penicillin kurer! Sen dess har han opererats tre gånger (rör i öron, polyper och halsmandlar) och ätit en hel del penicillin till. Han har alltid mkt slem i sina luftvägar och får puffa Airomir spray ofta vid förkylning. Han är överkänslig mot laktos och som en följd av bland annat detta är han väldigt mammig. Men jag tänker att det lär ju gå över ngn gång o de är bara små en gång, så jag försöker njuta av hans mammighet:-) Enda grumlet är att Embla inte riktigt hinns med o får det utrymme som hon förtjänar och som jag vill ge henne. Men jag kämpar på med det bäst jag kan. Det är svårt det där med det ständigt dåliga samvetet som följer med när man fått barn. Känner mig aldrig tillräcklig på ngt vis. Jag vill ju mina barns bästa i hela världen men att nå dit o att klura ut vad som är bäst för just mina barn är rätt svårt faktiskt. Ngn mer som tänker som jag bland er som läser??

Nu har han nog somnat till ordentligt för stunden så jag ska försöka smyga mig ner...